Ja det är bara att träna sig på mormor rullator så att vi är förberedda på hur det kommer bli sedan när vi har blivit gamla så att man slipper slå in i dörrkammar när man går upp på natten och så. Men jag slår vad om att när vi blir gamla så kommer vi ha flygande små maskiner eller nåt :P

22/7-03

Resan

 

Vi blev brutalt uppkörda ur våra sängar 04.00 för att åka iväg till Arlanda och sedan vidare till England för en tre veckors lång språkresa i staden Hastings.

Vi är alltså, jag (Amanda), Stina, Karin och Lovisa.

Väl framme på Heatrow fick vi vänta i två underbara timmar på att dom övriga i gruppen skulle ansluta sig till oss.

Jag och Lovisa var tvungna att gå flera mil för att hitta en papperskorg och därmed vara goda förebilder för alla små barn och dessutom två underbara medborgare som gör sin medborgliga plikt.

 

När vi efter en lång och väldigt ”trivsam” bussresa genom Englands trivsamma natur tillslut nådde fram till Hastings, var det första jag och Lovisa såg, den snyggaste STS-ledaren vi någonsin hade sett!
Nu kan jag väl inte påstå att vi hade sett så många STS-ledare innan dess och dessutom var alla dom vi hade träffast hittills varit tjejer. Men snygg var han!

 

När vi kom fram till vår värdfamilj blev vi bjudna på glass samtidigt som vi fick alla information som man kan få om bussar. Vart de gick ifrån och vart de stanna och vi vid vilket av de vita husen vi skulle trycka för att komma av vid rätt hållplats.

 

Senare på dagen när vi hade bråkat färdigt om vilka som skulle sova i vilka rum, men det tog faktiskt någorlunda kort tid för att påminna om att vi var fyra tjejer mellan 14 och 18 år som skulle dela upp rummen.
när vi hade gjort det bestämde vi oss för att spela ”Hopp och galopp” spelet som vi under noggrant uträknande hade köpt i en Wendy-tidning på Arlanda och som vi sedan hade gömt under flygresan.

Men man är faktiskt tvungen att veta hur Wendy ser ut nu!

Vi hade ingen tärning så vi var tvungna att be om det, problemet var bara att ingen av oss kunde ordet tärning på engelska. Det slutade med att Lovisa och Stina under ett väldigt fnittrande gick ner med ordboken för att visa ordet för vår värdmamma. När dom två kom upp igen hade dom med sig en jätte stor uppblåsbar tärning.

"Mamma, fräter fotsvett sönder strumpor?"